Blomsterlupin – invasiv växt

Lupinen är den mest hotfulla arten på Island såväl som i de nordligaste regionerna i Norge, Sverige och Finland.

Blomsterlupin är ett av de allvarligaste hoten mot våra inhemska ängsblommor och därmed också mot den biologiska mångfalden. Där växten breder ut sig och bildar stora bestånd, som till exempel längs våra vägar, trängs inte bara andra växter bort utan jordförhållandena förändras också markant genom att den binder kväve. Okunskapen om vad växten vållar för skada i naturen gör det extra problematisk. Fröfirmor och plantskolor säljer den fortfarande och kan även saluföra den under namnet ”vildlupin”.

Lågvuxen orkidé- och örtrik flora

Längs med de nordiska biotoppkänsliga vägkanterna och naturområdenna breder den ut sig alltmer, blomsterlupinen, Lupinus polyphyllus och sandlupinen, Lupinus nootkatensis. Lupinernas invasiva växtsätt tränger undan näst intill all annan flora. Den lågvuxna orkidé- och örtrika floran i Skandinavien riskerar att helt ersättas av lupiner. När de vid samma årstid blommat färdigt, finns det inte längre någon föda för insekter som fjärilar, humlor och bin.

Inhemska floran försvinner

Blomsterlupin och sandlupin är enormt invasiva eftersom de har en mycket stor förmåga att sprida sig i naturen. De har en effektiv fröspridning med uppsprickande fröbaljor som, efter blomning i juni-juli, slungar i väg sina frön flera meter. Om förhållande är gynnsamma kan fröerna vänta på att gro i upp till 70 år. Lupinens frön är livskraftiga och kan överleva passering genom mag- och tarmkanalen hos exempelvis betesdjur.

Lupinerna har stor förmåga att helt ta över och skugga ut annan vegetation och dessutom skapar lupinernas stora, täta bladmassor ett annat mikroklimat än den mer naturligt varierade floran. Den har även en fördel gentemot andra växter i näringsfattiga miljöer eftersom den, likt många andra ärtväxter, samarbetar med kvävefixerande bakterier i en symbios och på så sätt ökar halten kväve i jorden där den växer. Roten som lagrar näring är också svår att dra upp.

Insekterna försvinner

När lupinen tar över försvinner inte bara inhemsk flora utan även många insekter. Många djurarter är beroende av specifika växtarter och många fjärilslarver lever bara på en eller ett fåtal värdväxter. I områden som invaderats av lupiner, har antalet insekter som kryper eller flyger bland blommor och blad nästan försvunnit. Lupiner producerar inte heller nektar, vilket bidrar till att nektarsökande insekter hotas där lupinen breder ut sig.

En vägkant med inhemsk flora är betydligt vackrare och rikare än en vägkant med blomsterlupin! En enkel åtgärd för att bidra till minskad spridning är att aldrig låta lupinerna sprida sina frön!