Tanken på tomma butikshyllor kan verka avlägsen. Men en torr sommar 2018, följt av översvämningar och en pandemi, har påmint oss om vår sårbarhet. På trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar den 21 mars samlades en panel för att diskutera hur fritidsodlare kan bidra till Sveriges livsmedelsberedskap.
Eva Westergren från Trosa kommun inledde samtalet med erfarenheter från projektet “Odla vardagsmaten”, där samarbete med föreningslivet har varit avgörande för att lära kommuninvånare att odla.
Under ledning av Gunnel Carlson diskuterades hur organisationer inom fritidsodling kan bidra med kunskap och engagemang. Marek Rolenec från Fritidsodlingens Riksorganisations styrelse betonade vikten av att öka kunskapen om grönsaksodling och att utnyttja oanvända ytor i städerna.
– Vi vill att fler ska få kunskapen. Och det handlar inte bara om kunskap om hur man stoppar ner ett frö, det handlar också om hur man kan producera det här fröet. Och sen hur man också skördar sin mat, förädlar den och förvarar den.
Samarbetet mellan olika aktörer inom civilsamhället och det offentliga måste stärkas för att förbättra livsmedelsberedskapen menar Marek.
– När vi fick nys om den här utredningen, ”Livsmedelsberedskap för en ny tid”, så knackade vi på dörren hos statens offentliga utredningar och ville gärna komma med ett litet inspel. Men vi blev ganska snabbt bortviftade.
Sara Bäckmo, Skillnadens trädgård, självförsörjande sedan mer än tio år, poängterade även hon behovet av ökad kunskap om grönsaker och odling.
– Jag tycker att det är enkelt att odla alla grönsaker som min familj behöver. Det låter jättekaxigt att säga, men det är inte svårt att odla. Det svåra är att vi, alltså merparten av alla människor är vana vid att handla grönsakerna i matbutiken. Vi vet inte vad vi ska göra om vi inte har grönsaker.
Hon nämner även vikten av att hitta odlingsinspiratörer. Där gav föreningen FOBO och Börje Remstam härlig nybörjarinspiration till Sara.
Inger Olausson, hortonom, satte ljuset på det historiska perspektivet. Varför har kunskapen försvunnit? Förr lärde man av generationen innan och man hade en väldigt nära kontakt med jorden. Jannes Engqvist, MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap), säger att det är viktigt att förstå att beredskapen är ett kollektiv ansvarstagande. Ett odlingsintresse är ett jättebra exempel på hur människor kan förenas och också bli starka tillsammans.
– Ett av de viktigaste beredskapsråden som man kan ge är faktiskt inte att köpa en vevradio eller ha jättemycket konserver. Det är viktigt också, men lära känna dina grannar är en sån här klassisk grej. För om det värsta händer i Sverige, då ska vi lösa det tillsammans.
Karin Peedu från SKR (Sveriges Kommuner och Regioner) underströk betydelsen av kommuners frihet att använda marken och uppmanade till engagemang i kommunpolitiken för att påverka beslut om markanvändning. Hon framhöll också behovet av ökad kunskap om livsmedelsberedskap på kommunal nivå.
Sammanfattningsvis betonades behovet av kunskapsspridning, samarbete och användning av tillgängliga ytor för att öka Sveriges livsmedelsberedskap.
Se hela samtalet på YouTube
