FRÅGA: Jag fick nyligen höra att aska från braskaminen innehåller mycket kadmium och inte ska användas i odlingen. Jag har tidigare lagt askan på svarta och röda vinbärsbuskar och de har sett ut att må väldigt bra av det. Hur skadligt är det att äta bären? Jag har ätit av dem varje dag. Vad är symptomen på kadmiumförgiftning? Kan man analysera bären eller busken på något vis? Hur ska jag göra för att rätta till misstaget med askan?
SVAR: Det är bra att vara medveten om att askan är en riskfaktor för tungmetallen kadmium. Radioprogrammet Odla med P1 har i samarbete med Örebros universitet analyserat träaska från lyssnare. Merparten av proverna innehöll kadmium. Mängden varierar från aska till aska, men de har haft värden på upp till tio gånger högre än gränsvärdet för kadmium i konstgödsel, vilket är anmärkningsvärt. Kadmium kan finnas i konstgödsel (framförallt i fosforgödsel) men även i andra produkter vi använder i odlingen. Det förekommer naturligt i vissa jordar och det kan även komma som atmosfäriskt nedfall med ursprung i industriell användning.
Växterna tar lätt upp kadmium ur jorden och det är främst via vegetabilier, som äts i stora mängder, som mjöl och gryn, vi får i oss det. Har du lagt mycket aska på dina bärbuskar under lång tid är det naturligtvis större risk för farliga koncentrationer, än om det bara varit i ringa omfattning. Knappt 40 gram vedaska per kvadratmeter och år har varit en rekommenderad giva för fritidsodlare, för att inte överskrida gränsvärdet för kadmium. Läs gärna mer om gödsling med vedaska i artikeln i nr 1/2014 av Hemträdgården. Vedaska gödslar växterna och är framförallt en bra kalium och kalciumkälla. Och som du själv noterat, mår bärbuskarna bra av aska, men inte vi av för mycket kadmium. Olika växtarter har även olika stort upptag av kadmium. I bladgrönsaker anrikas det lättare än det gör i t ex frukt och bär och det hoppas jag lugnar dig något. För oro är inte heller bra för hälsan. Upptaget varierar även mellan olika sorter och det finns Salix-kloner, som t o m används för att sanera jordar med höga kadmiumhalter, eftersom de är speciellt bra på att ta upp ämnet. Det är en långsiktig åtgärd och inte så lätt gjort i en hemträdgårdsodling.
Men jordar har även olika egenskaper och upptaget av kadmium påverkas även av detta. Generellt kan man säga, även om sambanden är komplexa, att hög mullhalt gör kadmium mindre tillgängligt för växterna, medan låga pH-värden gör det mer tillgängligt. Det är parametrar du själv lättare kan påverka. Och tillför du ingen mer aska, så har du garderat dig helt för påspädningen av kadmium, som din aska kan ge. Vill du vara absolut säker på att det inte finns förhöjd kadmiumhalt i din jord respektive gröda p g a askan, går det att göra analyser. Via hemsidan www.swedac.se hittar du ackrediterade analysföretag. Ett annat sätt är att plantera nya bärbuskar på ett nytt ställe i trädgården och odla prydnadsväxter eller anlägga gräsmatta där du tidigare spridit mycket aska.
Har jag förstått det rätt är kadmiumförgiftning något som kommer smygande och kan ge nedsatt njurfunktion och bidra till benskörhet och cancer. Här är det sjukvården du ska vända dig till för mer information och eventuella provtagningar.
Lise-Lotte Björkman, Hemträdgården nr 4 2017
Foto: Szabolcs Molnar från Pixabay