Fråga: Många har problem med att rädisorna genast bildar fröstockar och det blir ingenting i jorden. Vad beror det på? Vad kan man göra för att motverka detta?
Svar: I många odlingshandböcker kan man läsa att rädisan är en lättodlad grönsak som man sällan misslyckas med. Tyvärr är verkligheten inte riktigt lika enkel. Den som har odlat rädisor vet att man ofta får en stor andel som går i stock och ibland blir det ingen skörd alls. Att plantor skjuter stock för tidigt är ett tecken på att de är stressade och vill säkra sin överlevnad. Alltså går de i blom och bildar frön. Tråkigt för den som odlar men ändamålsenligt från naturens sida.
Rädisor är mycket känsliga för klimatförändringar och de vill ha en jämn tillgång till vatten. Om de torkar ut eller utsätts för ett plötsligt temperaturfall går de lätt i blom. De kan även gå i blom om de står för tätt och inte gallrats eller om man inte skördar dem i tid. Asiatiska rädisor kan även stressas av att vi har så långa dagar på våra breddgrader.
För att rädisan inte ska gå i stock och för att smaken ska bli god krävs en jämn fuktighet, den får alltså inte torka ut. Ofta är detta enklast att åstadkomma på våren och hösten. Rädisor kan sås så fort jorden reder sig och bästa resultaten får man ofta tidigt på våren under någon typ av skydd, fiberduk eller i drivbänk. Har man tillgång till växthus kan man ta ut en skörd av rädisor innan det är dags att plantera ut tomat och gurka.
Så gärna glest med ett par centimeter emellan så slipper man gallring. Annars är det viktigt att gallra tidigt eftersom rädisor som står tätt kan gå i blom. De angrips ofta av jordloppor och kålflugor. För att undvika angrepp bör man hålla jorden fuktig och pudra den med träaska, kalk, stenmjöl eller algomin.
Eftersom rädisan är en så liten och snabbväxande grönsak passar den bra att odla mellan raderna av till exempel rotsaker. Man hinner då skörda den innan de andra grönsakerna börjat växa till sig. Den kan också sås i såraden med morötterna för att man lättare ska hitta var man har sått när man ska till och rensa ogräs.
Rädisor växer ned till en temperatur av 5 grader och kan därför odlas sent på hösten, gärna under duk eller glas.
Rädisan har inget stort behov av näring och bör inte gödslas med färsk gödsel eller ges mycket näring. Kompostjord ger dem allt de behöver. Den trivs på sandiga och humusrika, luckra jordar. Man bör tänka på att rädisan är en växt som tillhör kålfamiljen och se till att den roterar i grönsakslandet för att undvika klumprotsjuka.
Rädisorna måste skördas så snart de är klara, annars blir de träiga och svampiga. Eftersom hela sådden ofta blir klar samtidigt är det bättre att skörda allt och förvara i kylen än att låta dem stå kvar och skörda efterhand.
Om man trots alla goda intentioner får rädisor som går i blom för tidigt ska man inte förtvivla. Man kan då lugnt låta baljorna växa ut och sedan äta dem. I Asien anses rädisbaljor vara en delikatess och de äts både råa och wokade.
Karin Jansson, Fobo 2008