FRÅGA: Mina lammöron har blivit så fula och fläckiga på bladen för att sedan även gulna helt och hållet. Man kan se små, ulliga utväxter på bladundersidorna, ja även på bladskaften. Jag har lagt märke till detta under några år och det blir värre och värre. Vad är på gång?
SVAR: Frågor om ovanstående skador på lammöron har dykt upp under senare år, men är inget som är väldokumenterat i växtskyddslitteraturen. Jourhavande biolog på Naturhistoriska Riksmuseet har kommit fram till att det förmodligen är stinksyskesäckmal, Coleophora lineolea, som angripit lammöronen. Malen har t ex den vildväxande stinksyskan, Stachys sylvatica, som värdväxt och den tillhör samma släkte som lammöron, Stachys byzantina. Enligt uppgifter från Storbritannien (www.ukmoths. org.ukk) svärmar den fullvuxna malen i slutet på sommaren då den lägger sina ägg på värdväxten. Malen är ljus med ockragula vener på vingarna och ca 1–1,5 cm mellan vingspetsarna och kroppen är ca 1 cm lång. Lättare att känna igen är larverna som lever i en så kallad lappsäck, som är en utväxt som ser ut att vara en del av bladet. Här övervintrar den och nästa vår växer larven och lappsäcken till sig och är då lätt att upptäcka. Klämmer man på den utvecklade säcken kommer en liten larv fram. Stinksyskesäckmalen anses tämligen sällsynt i Sverige (www2.nrm.se), men har den nu hittat lammöron som värdväxt finns det mer mat i många trädgårdar och parker. Så håll ögonen öppna och ta bort angripna blad och oskadliggör dem så snart du ser denna skada. Är angreppet omfattande och har pågått under flera år blir lammöronen så fula att man inte vill ha dem kvar.
Lise-Lotte Björkman, Hemträdgården nr 5 2016
