För tredje året i rad har vi analyserat pyralidinnehållet i hästgödselhögen på Pungpinans Koloniområde i Stockholm. Alltså samma hästgödsel som 2021 orsakade växtskador på mer än 50 odlingslotter i koloniområdet, då den innehöll höga halter pyralider. I år uppmättes 40 µg/kg klopyralid vilket är betydligt lägre än året innan (då 569 µg/kg klopyralid) men fortfarande mer än tillräckligt för att orsaka ordentliga skador på känsliga växter som potatis, tomat och ärtväxter.
Vi vet att pyraliden, i detta fall, måste ha kommit in i gödseln via hästarnas foder – då hästarna var stallade på torv. Spridningen av pyralider från lantbrukets åkrar till omgivande samhälle sker alltså inte enbart med kontaminerad gödsel eller halm, utan med själva primärprodukten, som spannmålskärnor och rapsfrön, som sen används till djurfoder. Att då ställa högre krav på lantbrukarna för hantering av halm och gödsel som kan vara kontaminerad av klopyralid räcker alltså inte för att lösa problemet. Och för de som köper in konventionellt producerat djurfoder till sina djur, så är det nästan omöjligt att veta om det är kontaminerat eller ej.
Enda sättet för lantbrukarna att vara helt säkra på att pyraliden inte lämnar gården onedbruten är att inte använda pyralidbaserade ogräsmedel överhuvudtaget. Samtidigt visar statistik från Kemikalieinspektionen att försäljningen av klopyralid har ökat med 63 % mellan 2019 fram till 2021 i Sverige. Detta trots alla problem som dessa ämnen visat sig ställa till med och att lantbruksnäring bör vara väl medvetna om riskerna.
Efter tre års nedbrytning av mikroorganismer finns pyraliden ändå kvar. Är detta verkligen en typ av bekämpningsmedel som ska få användas inom europeiskt lantbruk?
