Sverige missar en avgörande resurs i arbetet för biologisk mångfald
Sverige missar en avgörande resurs i arbetet för biologisk mångfald
När regeringen talar om biologisk mångfald handlar det nästan alltid om jordbruk, skogsbruk och skyddade naturområden. Det är viktiga delar av lösningen. Men en viktig resurs saknas i diskussionen. Fritidsodlingen.
Över fem miljoner människor odlar i Sverige i trädgårdar, på kolonilotter, i bostadsområden och på balkonger. De bär på praktisk kunskap om jord, växtmaterial, pollinatörer, kretslopp och lokal livsmedelsproduktion. Det är kunskap som byggs över tid och som inte kan improviseras fram i en kris.
Trots det saknar fritidsodlingen en tydlig plats i den statliga förvaltningen.
Ett system utan ansvar
I dag finns ingen myndighet med ett samlat ansvar för fritidsodlingsfrågor. Det innebär att området hamnar mellan olika sektorer såsom jordbruk, miljö, beredskap, folkhälsa utan att fullt ut tas om hand i någon av dem.
Konsekvensen blir att fritidsodlingens bidrag till resiliens, klimatanpassning och kunskapsuppbyggnad inte vägs in i beslutsunderlag eller prioriteringar. Det är ett systemfel.
Kunskap är beredskap
I fritidsodlingen förenas vetenskaplig kunskap och generationers praktisk erfarenhet om jord, växter och kretslopp. Genom folkbildningsinsatser, rådgivning och samverkansprojekt som exempelvis Rikare Trädgård omsätts forskning i konkret handling i människors vardagsmiljöer.
Det finns cirka 2,8 miljoner privata trädgårdar i Sverige. Om varje trädgårdsägare gör mindre insatser för att stärka den biologiska mångfalden kan den samlade effekten bli betydande för liv ovan och under jord, inte minst för pollinerande insekter i våra städer. Det är ett konkret bidrag till klimatanpassning och ekologisk motståndskraft. Men kunskap uppstår inte av sig själv. Den måste underhållas, utvecklas och föras vidare. Den kräver långsiktighet.
Tre nödvändiga åtgärder
Om Sverige vill stärka biologisk mångfald, livsmedelsberedskap och klimatanpassning behöver vi ta beslut som gör det möjligt för fritidsodlingen att bidra fullt ut:
1. Ge fritidsodlingen en myndighetshemvist.
En myndighet bör få ett tydligt uppdrag och resurser att samordna kunskap, rådgivning och policyfrågor kopplade till fritidsodling.
2. Satsa långsiktigt på folkbildning om odling.
Kunskap om jord, växter, kretslopp och livsmedelsproduktion behöver stärkas inte minst bland barn och unga. Fritidsodling är en konkret arena där miljö- och klimatfrågor blir begripliga och handlingsbara.
3. Inkludera fritidsodling i beredskaps- och klimatanpassningsarbete.
I nationella och regionala strategier för livsmedelsberedskap och klimatanpassning bör fritidsodlingen erkännas som en kompletterande resurs med fokus på kunskap, lokal anpassning och engagemang.
Framtiden byggs underifrån
Ekosystemens stabilitet avgör vår säkerhet. Men resiliens skapas inte enbart genom storskaliga system. Den byggs också i vardagen i trädgårdar, på kolonilotter och i bostadsområden där människor redan odlar, lär och delar kunskap.
Fritidsodling är inte en hobby vid sidan av samhället utan en del av vår gemensamma infrastruktur som stärker vår ekologiska och sociala motståndskraft. Nu är det dags att politiken erkänner det.
Inger Ekrem, Styrelseordförande på Fritidsodlingens Riksorganisation