Öronsimbräken är en dörrknackare som har påträffats i svensk natur men det är oklart huruvida den kan överleva i dagens klimat. Den är en av de flytväxter som blivit så populära att låta växa inomhus i akvarium eller i en trädgårsdamm.
Vetenskapligt namn Salvinia auriculata
Engelskt namn African payal, butterfly fern
Ursprung
Öronsimbräken kommer ursprungligen från Syd- och Centralamerika. Den har introducerad i bland annat i Taiwan, Zambia och Zimbabwe. Men också här i Europa. Den finns sprid i Spanien och i Belgien. Öronsimbräken är en flytande ormbunksväxt som ofta odlas som prydnadsväxt i dammar och akvarium. Öronsimbräken kan växa i en mängd olika akvatiska livsmiljöer men trivs i långsamt rörliga, näringsrikt, varma sötvatten. Den föredrar tropiska och subtropiska områden med temperaturer från 20°C till 30°C. Tillväxten förstärks av berikade näringsförhållanden och under lämpliga förhållanden kan den snabbt bilda täta och tjocka flytmattor. Låga tillväxthastigheter har observerats när temperaturen sjunker under 10°C. Den är mycket anpassningsbar och kan trivas i både skugga och öppna soliga områden. Den kan också tolerera salthaltsförhållanden.
Så känner du igen
Öronsimbräken är en liten, vattenlevande ormbunke som tätt bladbeströdd förgrenar sig ut över vattenytan utan bottenkänning. Bladen bildas i kransar om tre och är av två typer. De två man ser på vattenytan hör till den ena typen. De är gröna och fotosyntetiserar samtidigt som de håller växten flytande med hjälp av inbyggda luftkamrar. Både över- och undersida är dessutom håriga för att stöta bort vatten. Den tredje bladtypen saknar klorofyll, är finflikigt som ett rotsystem och nedsänkt i vattnet. Vid dessa blad är sporgömmena fästade i små blåslika bildningar. Rötter saknas helt. Ytbladens hår har en komplex struktur. Bladen är mellan 1–3 centimeter, de rotliknade bladen är 2,5–5 centimeter. Den förökar sig med sidoskott.
Dörrknackare
Växten ses som en dörrknackare och kan komma att bli ett problem i Sverige om spridning inte förhindras.
Om du har öronsimbräken i din damm eller hittar den i naturen – rapportera in det till Artportalen.
Varför ska den inte finnas i Sverige?
Precis som andra invasiva främmande arter växer öronsimbräken snabbt, har bra anpassningsförmåga, konkurrerar om näringsämnen, effektiv vegetativ förökning och saknar motståndare i form av skadedjur och sjukdomar.
Effekter på den biologiska mångfalden
Öronsimbräken är en extremt snabbväxande och under bra förutsättningar kan populationerna fördubblas var 2–4 dag. De täta flytande mattorna av växten kan bli över 50 centimeter tjocka. Mattorna kan tränga undan inhemska arter, minska vattenflödet och sänka ljus- och syrenivåerna i vattnet med negativ inverkan på den biologiska mångfalden som följd.
Effekter på samhället
Öronsimbräken kan bilda täta flytande mattor som kan orsaka många ekonomiska problem. Tjocka mattor kan hindra fritidsaktiviteter och navigering på sjöar och vattendrag, öka risken för översvämningar, påverka vattenkvaliteten och täppa till vattenvägar, vattenintag och bevattningskanaler.
Effekter i din trädgård
Arten kan snabbt ta över hela dammen.
Effekter på din hälsa
Inga effekter finns noterade.
Så här utrotar du växten
Vid ett mindre angrepp kan växtmaterialet samlas in för hand.
Hantering av växtmaterial
Akvarium ska aldrig tömmas ut i naturen. Damm- och akvarieväxter ska förbrännas. Endast i undantagsfall bör det komposteras. Blöt ner plantorna och lägg dem i en sluten plastpåse för att ruttna. Använd täckta komposter så att fragment inte kan blåsa iväg och bidra till nyetableringar.
Misstas för
Det finns flera släktningar till öronsimbräken bland annat jättesimbräken, Salvinia molesta. Jättesimbräken har upp till 30 centimeter långa plantor med många tätt sittande 1–2 cm breda, rundade blad. Det finns även simbräken, Salvinia Natans vars blad är mer dragspelsaktiga. Båda ovanstående växter går fortfarande att köpa i handeln som damm- och akvarieväxt.