FRÅGA: Jag har läst att sibirisk ärtbuske har ätliga frukter. Men hur anrättar man dem, som färska eller torra?
SVAR: Den sibiriska ärtbusken, Caragana arborescens, är en tålig buske som med hjälp av kvävefixerande bakterier kan tillgodogöra sig kväve från luften och klarar att växa i mager jord. Den hör till ärtväxtfamiljen, Fabaceae. Busken är en vanlig häckväxt men drabbas tyvärr lätt av mjöldagg om den hålls som klippt. Men som friväxande solitär är den friskare, får ett sirligt överhängande växtsätt, blommar i gult och ger hängande frukter med små frön i baljor. Det finns uppgifter i litteraturen om att hela växten är svagt giftigt. Att man även har kokat de unga ärtskidorna som haricots verts och använt ärtorna som djurfoder. I tidningen Koloniträdgården nr 4/2015 beskriver Dante Hellström busken som en perenn med ätliga blommor och ärter. Blommorna kan strös i sallader och har en ärtig smak. De unga, gröna baljorna kan kokas lätt och användas just som haricots verts. Man kan även skörda och torka de små ärtorna för att sedan koka dem vid tillfälle. Man skördar när baljorna blivit lite bruna men ännu inte släppt sina frön, vilket brukar infalla i månadsskiftet juli–augusti. De torra ärtorna blötläggs i ca åtta timmar innan man kokar dem i 15–20 minuter, allt enligt Dante. Själv har jag aldrig ätit dessa i någon form så det ska bli intressant att testa. Giftinformationscentralen klassar den som ofarlig, så den svaga giftigheten kan man glömma.
Lise-Lotte Björkman, Hemträdgården nr 2 2016
